O Yuki Conjugate: ”The euphoria of disobedience” (2006)

 

Dags för ambient från Nottingham. Vad som skiljer O Yuki Conjugate från de flesta ambienttrupper är mängden ”riktiga” instrument – det mesta av det här är tydligen livespelat.
Mitt problem med det här – som med mycket från den här genren – är att det är för jävla ambient.
Det är vackert, det är stämningsfullt, det är olycksbådande, men det är också otroligt långsamt och bygger aldrig mot några slags crescendon. Man väntar på något att sätta det hela i kontext; sång, samplingar, ja, en film skulle nog funka.
Den skeva ”Where she goes at night” är ett undantag, där känner man något som vill upp till upp till ytan, något mänskligt.
Men vem är jag att döma. Vill man ha ambient skall den väl förmodligen vara just ambient (och det här är aktivare än mycket annat); det finns bevisligen en publik som gillar att räkna hjärtslag i timmar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: