Velvet Underground: ”White light/White heat” (1968)

 ”White heat/White light” ställer lyssnaren inför ett smått dilemma. Att Velvet Underground är ett av rockhistoriens mest viktiga band står ju utom allt rimligt tvivel. Problemet är att det här inte låter så förbannat avantgardistiskt 40 år senare.
 Vi har den dekadenta popen – men den skulle Lou Reed förfina avsevärt under sin solokarriär (se tidigare recension). Vi har en arton minuter lång noiseimprovisation (”Sister Ray”) men, ja, se tidigare Merzbow-recension.
 De skivor skivor som kom före respektive efter denna (”Velvet Underground & Nico”, ”Velvet Underground” samt ”Loaded”) Har samtliga låtar som funkar även frikopplade från sin tid och kontext, och jag vet inte om ”White heat/White light” riktigt har det.
 Man måste kanske varit där.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: