Motörhead: ”1916” (1991)

Lemmy Kilmister ifrågasätter i sin självbiografi varför andra artister tar sån förbannad tid på sig när de gör musik. ”Vadå, det är ju bara att jamma ihop några riff och sen går man in i studion”, menar den vårtbeprydde ikonen. Och det är sant att ett Motörhead – som på ”1916” – lite trötta och helt renons på intressanta idéer ändå är ett bra band på något sätt. ”Make my day” är en karbonkopia på tjugo andra låtar bandet gjort innan, men fungerar givetvis ändå som en energisk rocklåt.
Jag brukar hylla experimenterande och utanför-lådan-tänk, men i Motörheads fall är det tämligen tydligt att man INTE kan göra något annat än att följa formulan. Försöket till pop i ”Love me forever” blir inget vidare och avslutande syntballaden ”1916” är det märkligaste i bandets historia (den påminner en hel del om Eric Bogles antikrigsklassiker ”And the band played waltzing Matilda”, som jag förutsätter att Lemmy hört).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: