Tom Cochrane: ”Mad mad world” (1991)

Jag skrev i en recension härnedan om hur allt går i cykler. Och det är ett ganska sant påstående, men inte 100% korrekt. Låt mig extrapolera:
I en intervju på sent 90-tal hävdade Ebba Grön/Imperiet-trummisen Gurra att Imperiet aldrig skulle föräras en samlingsbox som den Ebba Grön då fått. Alltså, den den där pompösa, synttunga depprocken skulle ju aldrig komma tillbaka,
Fast forward till 2010 och Imperiet har ju inte bara fått sin box utan även glimrande recensioner för den i alla större tidningar.
Vilket då skulle visa att allting går i cykler och inga värdeomdömen står för evigt. Jag vänder mig då här mot mig själv och framför Tom Cocharnes ”Mad mad world” som bevis för att så ändå är fallet.
För den här kombinationen av baktung syntig pop med skitnödig sångare är fortfarande nåt som känns ofattbart off. Och att det känns så är gott och sant och riktigt. Att säga att det här känns som något morsan fått på ett köpt kassettband vid en bensinmack är att ge det cred i överkant.
I och med att hela kalaset är släppt 1991 lär vi oss också att mentala årtionden inte alltid överlappar med reella.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: